De allra viktigaste, minns jag. När pappa Horn fyllde för två veckor sedan firade vi på Fux-altanen med middag och banankaka till efterrätt, härligt härligt. 19 juni sitter liksom fast i huvudet för alltid!
(Han fick en GPS i present av oss, som skulle vara jättebra, men vi har inte hört nåt från husvagnssemestern än. Vi fick den gamla, konstiga, på-köpet-GPS:en, att prova på våra små utflykter. Den är mycket underhållande, även om den väldigt sällan visar rätt väg)
Många andra som jag SKULLE VILJA komma ihåg, faller ur minnet och helt plötsligt har datumet passerat och jag känner mig usel, självupptagen och snål.
Nu har denna födelsedagsoro fått en ny dimension, bloggdimensionen! Har som mål att BLOGGHURRA så högt det bara går när någon jag håller kär fyller år, men det var det här med minnet. Hittills har endast 1 födelsedagsbarn lyckats få sin grattishälsning på rätt dag. Hon heter Vilda och fyllde 5 för ett tag sedan.
Ni andra: I love you, don’t forget. Grattis i stora lass!
